Nu kör vi
Så i Januari 2011 uppkom mina tankar, att nej nu vill jag inte vänta längre. Jag vill ha barn nu - gärna på en gång. Jose var med på noterna, jag visste att han längtade efter barn. Vi bodde fortfarande i Oslo. Vi hade fast jobb och bostad där. Inget man bara bryter upp på en månad. Jag var 25 år och skulle fylla 26 i februari. Min tanke innan var att stanna något år till i Oslo, jag ville spara mer pengar, jag höll på att utvecklas på jobbet och kände att Oslo hade mer att ge. Men något inom mig var viktigare. Att flytta till Sverige när vi skulle skaffa barn var något vi hade talat om länge. Så vi startade 2011 med att dra igång projekt Sverige.
Jag kom tillbaka till Oslo i februari, svag, blek och tanig efter 17 dagar på sjukhus och två veckor hemma i Aspa. Jag och Jose bokade in en veckas semester till Barcelona i maj och det var även då jag slutade med P-piller. Vi var så förväntansfulla, jag tänkte att jag kommer säkert vara gravid i sommar. Fan vad coolt! Jag hade bara en kompis som hade barn och det var Mimmi. Tänk vad chockade alla skulle bli. Vi sa inget till vänner och familj för vi ville att det skulle bli en överraskning. Juni kom och mensen likaså, Juli kom och mina vänner festade som aldrig förr själv var jag inte så sugen gick mest runt och hoppades att jag var gravid.Vi hade precis flyttat till Sverige och letade jobb och lägenhet i Stockholm. Augusti kom och mensen likaså. Jag började med ägglossningstest under hösten och vi prickade in dessa dagar perferkt men likaväl kom mensen. Vi köpte bostad och fick fasta jobb i November. Så jävla redo var vi. Jag kommer ihåg att jag på juldagen 2011 berättade för ett par tjejkompisar, då hade vi försökt i ett halvår och det kändes som en evighet. Speciellt eftersom jag hade längtat så intensivt i redan ett år.
Vintern blir riktigt tung och tankarna om att något är fel med min kropp är starka, vi bestämer oss för att söka hjälp under våren 2012. Vi bokar in oss på en privat klinik i Sthlm där väntetiden skall vara bland de kortaste, vi får vänta fyra månader och får en tid i April. Jag vill ju såklart att något ska ske snabbare och vill bara få ett svar så snart som möjligt, all ovisshet gör mig galen och mensen kommer som ett misslyckande varje månad.