Planen för att skaffa barn
Jag har alltid vetat att jag velat ha barn. I tonåren var jag helt inne på att skaffa barn tidigt, gärna när jag var mellan 20-25. När jag sedan kom in i den åldern var jag verkligen inte mogen för barn. Jag levde verkligen livet och alla tankar om barn sköts upp. Jag kände att det var tusen saker jag ville hinna innan. Jag ville ha en ordentlig utbildning, jag ville känna att jag hade levt livet, festat klart, jag ville självklart hitta mannen i mitt liv och verkligen vara säker på att det var honom jag ville leva med resten av livet, jag ville spendera mkt tid med denna man innan vi skaffade barn, jag ville resa runt jorden och jag ville bo utomlands. Jag ville växa som person, lära känna mig själv, ha en stabil ekonomi med bra sparande och fast jobb.
Ja det var mkt jag ville skulle vara på plats innan. Jag har lärt mig nu i efterhand att man inte behöver ha allt så planerat, att ett barn kommer när det kommer. Visst kan jag önska så här i efterhand att vi börjat försöka tidigare.
Det som fick mig att börja vilja försöka var efter att jag julen 2010 fick en brusten blindtarm, det blev en komplicerad situation som ledde till att jag idag inte kan få barn på naturlig väg. Mer om hur det gick till kommer senare. Jag visste såklart inte redan då hur läget egentligen låg till. Men jag kommer ihåg ett ögonblick när tanken slog mig för första gången. Min blindtarm var brusten, jag hade över 400 i sänka, jag var sängliggandes, orkade inte lyfta armen själv, var så trött och svag och hade legat på enbart dropp i ett par dagar. Jag fick även antibiotika i stor mängd direkt in i kroppen med hjälp av dropp tre ggr om dagen. Jag vet att mamma och pappa var på mitt rum och att det diskuterades vad nästa steg skulle bli. Det pratades om en ny operation, där de skulle sticka hål på "varklumparna" som fanns i min mage och sedan suga ut dem. Eller så skulle detta göras med hjälp av dränage, då skulle de stickas hål på från utsidan av magen och sedan skulle jag ha dränagepåsar på magen. Tror inte jag behöver förklara att jag var otroligt osugen på båda dessa alterntiven. Jag ville absolut inte sövas och opereras och verkligen inte ha dränage påsar på magen... Jag frågade vad biverkningarna av de båda sätten var.. Läkaren berättade om olika saker och jag fastnade vid orden "det kan bli problem längre fram vid olika tillfällen i livet" Jag kände direkt att det handlade om barn och frågade rakt ut om det kan bli problem att skaffa barn? Han svarade att ja, det kan bli svårigheter att skaffa barn, att alltid när man opererar i nedre delen av magen finns det en risk. Och eftersom jag gjort en misslyckad operation plus skulle göra en till så fanns den risken. Jag minns känslan, hur mamma kollar på mig med tårar i ögonen och hur jag känner mig svagare än någonsin. Hur jag tänker: hur fan kan detta hända mig? Tänk om jag aldrig kommer att få barn? Känslan av att jag ville ha barn direkt uppstod där och då i Januari 2011. Sedan den dagen har längtan och viljan att skaffa barn varit starkare än något annat.
Valet att hoppa över båda alternativen fanns inte, då hade jag förmodligen inte överlevt. Så jag valde en ny operation.. Att den operationen inte heller skulle bli lyckad visste jag inte då.