En Underbar Resa

När man har blivit gravid genom en IVF stimulering så ingår en del extrakontroller. Varför vet jag inte egentligen, men jag är glad över alla extrakontroller vi kan få. Den 28 augusti skulle vi på ett tillväxtultraljud för att kontrollera att bebisen växer som den ska. Vi fick då reda på att bebisen var lite liten, 16,5% mindre än normalkurvan men fortfarande inom normalvärdet. Du lilla älskade barn vägde 1655g och skulle legat runt 1985g. Så klart blev vi väldigt oroliga men de kollade också att navelsträng och livmoder gav tillräcklig med näring och det gjorde den. Jag fick åka hem med restriktioner att äta och vila ordentligt. Vi fick sedan en ny tid två veckor framåt.

 

Så den 11 Sep var det dags för nästa kontroll, jag var säker på att den lille busen hade växt. Jag hade tid klockan åtta och skulle vara på jobbet klockan nio för ett viktigt möte med Indien som skulle sitta redo på andra sidan jorden. Senare under dagen skulle jag sitta med upplärning för min vikarie.

 

Jag får komma in och allt verkar se bra ut, de mäter magsäck, rygg, lårben och andra ställen. Det är svårt att se vad de mäter eftersom bebisen nu är så stor och man kan knappt urskilja vad de är som visas på TV:n. Men jag fick se ditt lilla ansikte i profil och det var då det sötaste lilla ansikte jag någonsin sett ;) plus en massa hår i nacken, så att du har mkt hår det vet vi :D Kanske precis som mig som hade tjockt svart hår :-) Tårarna rinner ner för kinderna och jag får en papper att torka med av barnmorskan. När hon drar kameran över magen så boxar du på den med dina små händer och sprattlar runt.

 

När vi är klara så går hon till sin dator och lägger in alla värden. Hon sitter där ett tag och jag väntar tålmodigt. Kollar på klockan och undrar hur lång tid detta kommer ta? Allt såg väl bra ut? Hon ber mig komma fram och visar kurvan som vi kollade på förra gången. Jag ser att bebisen har rört sig uppåt och utåt, ligger utanför normalvärdet. Bebisen var nu 24,1% för liten.. Tankarna snurrar, vad menas med det, vad händer nu? Jag sätter mig ner, glad över att ha det lilla pappret i handen där jag kan samla upp tårarna. Hon säger att inom 24h ska jag genomgå en undersökning och frågar på vilken klinik jag har valt att föda. Jag svarar Danderyd och hon lyfter luren och ringer. Jag hör inte vad de säger, jag är så inne i mina egna tankar. Hon säger att de väntar på mig på Danderyd nu på direkten. Nu på direkten? frågar jag dumt. Ska jag åka nu? Jag ska ju till jobbet!

Hon säger att det blir nog inget jobb för dig idag och jag nickar, hon kramar min hand och säger att Danderyd är ett mkt bra sjukhus och önskar mig lycka till. Jag klämmer fram ett ynkligt, vad ska dom göra med mig där? Bara några vanliga kontroller svarar hon.

 

Jag ringer en taxi i hissen ner, och den väntar på mig när jag kommer ut. Jag ringer upp min chef och berättar läget, hon säger åt mig att ta det lugnt och att hon kommer avboka mina morgonmöten så får vi höras senare. Klockan är strax efter nio och såklart hur mkt bilköer som helst, skulle gått fortare att åka kollektivt men vem vill sitta och tjura på tunnelbanan? Jag ringer Jose och försöker låta så lugn som jag kan, jag vill inte att han ska åka från jobbet, jag vill inte att han ska bli orolig men såklart blir han det och såklart vill han åka från jobbet, Men det skulle ändå ta honom minst en timme att ta sig till sjukhuset och då skulle jag antagligen redan träffat läkaren så jag säger att jag ringer honom när jag vet mer och lovar att ringa direkt om läget är allvarligt.

Jag ringer också mamma som inte svarar, Jossan som inte svarar, till sist får jag tag på Tess och hon får prata med en hysterisk Lindha.. Stackarn. Tess frågar mig om jag vet om dom kommer att plocka ut barnet, då blir jag ju ännu mer orolig, ska jag föda idag? Herregud.

 

Jag kliver ur taxin och ringer Cissi, så skönt att Cissi jobbar på "mitt sjukhus". Hon svarar men är upptagen med en patient och lovar att snart höra av sig. Jag letar mig fram till förlossningens specialistvårdsavdelning och får vänta i väntrummet. Där sitter en kvinna med världens största gravidmage och svettas och ser mkt plågad ut, en annan tjej som ligger i soffan och väntar på undersökning eftersom hennes vatten har gått.

 

Jag får lägga mig i ett rum där de kollar CTG på bebisen hjärta, min puls och sammandragningar. Min barnmorska brukar fråga mig om jag har haft några sammandragningar och jag säger alltid nej. Vet lixom inte om jag har haft det eller hur det ska kännas. Jag får också en liten apparat att ha i handen där jag ska trycka om bebisen rör sig. Jag ligger där och känner att bebisen rör sig ju nästan hela tiden, 20 min skulle jag ligga. Efter 20 min kommer läkaren in och frågar om jag tycker bebisen rör sig mkt? Ja nästan hela tiden säger jag. Hon förklarar att jag har väldigt kraftiga och täta sammandragningar och jag kollar frågande på henne. Nu kommer en till säger hon och jag känner hur det gör ont igen. Jag trodde att det gjorde ont för att bebisen försökte röra sig och att det var för lite plats och det var därför magen blev så hård. Vad fel man kan ha? Jag förklarade då för henne att om det här är en sammandragning så har jag haft massor och speciellt senaste veckan. Jag får ligga i 40 min till.

 

Jag får sedan träffa en ny läkare som vill göra gynundersökning, hon ska kolla livmoderhalstappen, den är förkortad men inte under 2,5 cm och då skall det inte vara någon fara. Jag blir mätt över magen och den ligger ungefär på normalkurvan, jag får väga mig och vågen visar 8kg upp sen inskrivning. Här dyker min syster upp, som har åkt från Uppsala när hon hörde vad som hänt. Är hon inte underbar? <3 Läkaren frågar hur mkt jag jobbar och jag säger heltid. Och jag medger även att jag jobbar ju en heldel övertid och när hon frågar om jag har ett stressigt jobb så svarar jag ja. Läkaren säger att hon skall gå ut och prata med en annan läkare. När hon kommer in igen så säger hon att vi vill sjukskriva dig 100% fram till förlossning. Jag tappar hakan, vaaaa? Jag visste inte änns att vi pratade om sjukskrivning. Jag får en chock och säger att nej det går verkligen inte, min syster hoppar in och tycker att det är en mkt bra ide.. och jag får efter mkt om och men till att jag blir sjukskriven 100% i två veckor, alltså fram till nästa kontroll den 25 sep.

 

Jag får åka hem med restriktioner, vila och äta. Röra på mig med försiktighet och vara still om jag får mkt sammandragningar.

 

Nu har jag varit hemma i snart en vecka och det känns faktist väldigt bra,  chocken har lagt sig att jag är sjukskriven - Att jag inte får jobba. Jag tycker det är rätt skönt, och jag vet att jag har jobbat för hårt hela året så nu ska jag unna mig att vila och framförallt göra allt jag kan för att bebisen ska må bra och växa. Dra ner på all stress, äta oftare och vila mer. Det är det viktigaste av allt att du mår bra lilla hjärtat.

 

Dagarna rullar på, idag var Jossan här och åt frukost i tre timmar, det var sjukt mysigt! Sen har jag gått en promenad, lagat lunch och badat i två timmar, lyssnat på sommarprat och lagat middag. En riktigt bra dag :-)

 

Jobbet löser sig, en kollega från Finland flyger över ett par dagar samt en kollega från Norge. Sen får min vikarie bara köra som fan, men hon verkar rätt tuff och klarar nog detta utan upplärning. Hon får precis samma start som jag fick. Komma in i ett kaos utan upplärning och bara lösa problemen. Jag fixade det och jag är säker på att hon fixar det.

Älskade lilla barn, hur kan du göra mig så orolig när du inte änns har kommit ut än? Hela början av graviditeten var ett stort orosmoment och sedan släppte man det lite och började njuta. Nu är en ny orosfas, för du vill inte växa som du ska. Jag känner inom mig att det är en otroligt bestämd liten krabat som är där inne i magen. Ingen man bestämmer över. Du blir sur och säger ifrån om jag ligger på fel sida på natten, du gillar inte att jag dricker kallt vatten, du tycker inte om när läkaren gör ultraljud då vill du vända dig om och du boxar bort den lilla apparaten som glider över magen. Jag älskar det, jag älskar att du har en stark vilja och jag älskar att känna att du gör som du vill.. Kan man känna på dig sånt? Kan man lära känna sitt barn i magen? Nu är vi i det stadiet att du äter/ tar bara upp så mkt näring du vill ha och inte ett gram mer. Navelsträng och moderkaka har fått högsta betyg, den skall transportera all näring till dig. Läkaren trodde att du kanske var svag och inte orkade få i dig näring, men efter att ha sett din boxningsmatch, dina fina flaxande armar och ben. Så bedömer dom dig som aktiv och pigg. Så snälla älskade barn kan du lyssna på mig och snälla ta åt dig lite mer näring? Jag vill att du ska växa nu.

 

Att hela tiden känna sig pressad att äta gör hela matprocessen jobbigare. Jag är inte sugen på mat, inte på godis inte på nått annat än sallad och frukt. Jag äter ju självklart tre mål mat om dagen ändå. Första tuggorna går bra med sedan är det bara att tänka på nått annat och tugga.

 

I fredags var jag och Jose i Kista Centrum och köpte den minsta overallen som fanns, den var så söt. När vi kommer fram till kassan frågar kassörskan om vi ska ha barn? Ja svarar jag och står där i mina mamma jeans och ett linne. När kommer bebisen frågar hon. Det är typ en månad kvar svarar jag. Oj men gud det ser ut som om du har fyra månader kvar.. Jaha okej säger jag och går. Efter ett tag blir jag så sjukt arg, så kan man väl inte säga till någon? Samma sak med en tjej på jobbet som frågar om jag är beräknad i år eller början på nästa? Toppen på bägaren var nog ikväll när min vinterjacka som jag tänkte prova på skämt går igen utan problem och den är i storlek S.

 

Nu ska jag hoppa i säng och sluta grubbla över hur mkt du har växt sedan senaste vägningen. Huvudsaken du mår bra så får magen vara hur stor eller liten som helst.