En Underbar Resa

Dagen har gått väldigt bra hittills :) Jose sov på soffan inatt så att han skulle känna sig utvilad idag och vi brudar sov i sovrummet. Isabell åt vid kl nio och sov sedan till kl ett sedan åt hon och var vaken till ca halv tre innan vi somnade igen och vaknade sex nästa gång sedan somnade vi om vid sju och sov till nio. 

Nätterna brukar gå väldigt bra, jag ställde klockan förut med fyra timmars mellanrum så att det inte skulle gå för lång tid mellan maten. Hon kan sova sex timmar i sträck på natten. Men vår BVC sköterska sa att ho skulle få sova tills hon vaknade av sig själv och skrek efter mat. 

Idag har hon var mycket vaken på förmiddagen och vi har övat att ligga på mage och pratat massa med varann, tagit en promenad med vagnen själva och gått och handlat. Jag hann laga mat och äta när hon sov. Så dagen har ju hittills gått över förväntan. Hon är så snäll vår lilla tjej <3 

Jag kommer berätta om förlossningen i ett eget inlägg när jag orkar tänka på den. Den var lite dramatisk. 

Vår dotter har fått namnet Isabell, ett namn vi nästan var säkra på innan om det skulle bli en tjej. Men vi hade fler andra förslag också. Men hon såg verkligen ut som en Isabell <3

Under de här nio månaderna har jag verkligen inte köpt mkt kläder, klart det blivit en del gravidkläder men inte alls lika mkt klädinköp som innan graviditeten. Så nu törstar jag lite efter shopping och det är inte bra när man har för mkt tid och snart halvera sin inkomst:-) Att sitta och kolla på kläder över nätet.. som tur är så måste jag gå ner 9 kg innan jag kan börja shoppa igen :P Så det tar nog sin lilla tid. Kanske lagom tills man börjar jobba igen och får igång ekonomin hehe. Men man kan ju drömma om kläder iaf..

 

Mina drömmar

 

 

 

 

 

 

Här kommer mina egna tankar om amning, det verkar så himla känsligt för en del, varför förstår jag inte men jag skriver inte detta för att någon ska ta illa upp, jag vill bara dela mina tankar om amning eftersom jag tänker mkt på hur det kommer att kännas att amma om ett par dagar :)

 

Följer ni Magdalena Graaf på instagram? Tycker att hon verkar vara en så otroligt härlig människa - graafmagdalena heter hon. Hon har även en blogg jag följer och är nu aktuell i nya numret av mama med artikeln "våga vägra amning" Oj vilken debatt det blir när folk pratar om det... Många var så upprörda, jag förstår verkligen inte varför? Varför blir folk så upprörda om någon väljer att inte amma? Det är så konstigt tycker jag!

 

Jag tycker att man väljer det helt själv! Och jag tycker att man kan välja att inte amma även om man inte har något problem med att amma. Alla tycker vi olika, vad är grejen lixom :)

 

Många gick på Magdalena om att alla måste försöka och ge det ett försök och att mjölen är så viktigt för imunförsvar och för att få den speciella kontakten med sitt barn. Det var väl typ de två sakerna de flesta tog upp om varför man ska amma.. Men som väldigt många andra sa så är ersättningen i toppklass nu och minst lika bra och näringsrik som mjölken, samt många äldre mammor som inte ammade sina barn när de var små och de barnen var nu tonåringar och hade inte alls haft dåligt immunförsvar (så de gamla testerna från 1900 talet som visade det kankse inte stämmer längre eftersom man inte använda samma ersättning som nu?) och det där speciella bandet kan nog bli speciellt på många andra sätt än att bebisen suger på bröstet, man kan ju ge sitt barn närhet på fler sätt än ett.

 

Det vår barnmorska lärde oss på föräldrakursen var att det var att hon tyckte man skulle prova amma och se om det funkade annars gick det lika bra med ersättning. Så det verkar som om alla barnmorskor också har en egen åsikt om detta.

 

Så jag tycker att alla ska få välja själva om man vill amma eller inte, man är inte en sämre mamma,sämre person eller ego om man väljer att inte amma! Det är upp till var och en och de som väljer att inte amma klankar ju inte direkt ner på de som ammar. Kanske är det så att de som blir mest arga är de som hade problem med amningen själva men ändå valde att fortsätta? Det är ju ett eget val och kankse sa deras barnmorska att de skulle fortsätta även om det inte funkade? Så att de kände sig tvugna på något vis, vad vet jag? Verkar låta så i en del av kommentarerna iaf.

 

Nu kommer jag att prova att amma och kanske gillar jag det och fortsätter, jag har ingen aning. Men gör jag inte det så skiter jag i det och det helt utan dåligt samvete :-)

 

Om ni inte har något spännande för er måste ni följa debatten på Magdalenas instagram, den är under bilden med hennes ansikte och tidningen mama! Det verkar som om dom som tycker att man ska få bestämma helt själv om man vill amma eller inte amma leder väldigt stort just nu...

Söndagen den 17 feb gjorde vi vårt positiva graviditetstest. Det var så mycket känslor, jag hade så svårt att förstå och kunde nog inte riktigt ta in det. En växande oro kom också, nu är det ett foster där inne och jag var livrädd att det skulle lämna min kropp. Varje dag var jag orolig över att mista dig älskade barn.

 

Vi ringde vår klinik på måndagen och frågade om vi kunde få komma och kolla att allt såg bra ut, vi ville se att embryot fäst sig inne i livmodern och inte halkat ut och fäst sig utanför. Samt se hjärtat slå. Jag ville gärna få en tid dagen efter men den snälla sköterskan berättade att vi var tvugna att vänta till den 11 mars. De vill kolla att hjärtat slår innan de bekräftar en lyckad graviditet och då måste jag ha passerat vecka fem.

 

Det kändes som en evighet fram till 11 mars och varje dag oroade jag mig. Kände efter extra noga med allt.. om det var en dag när jag inte kände mig trött så var jag helt förstörd och tänkte att nej jag är nog inte gravid. och inget illamående, jag kommer ihåg att jag längtade så intensivt att få må illa att jag tror att jag framkallade det själv.. Allt för att jag ville känna mig gravid för att lugna mig själv. Att stå över sopptunnan och lukta och hoppas att illamåendet skulle komma så att jag kunde känna mig lugn. Ja det var en jobbig tid och jag tror att alla som går igenom en IVF är lite skadade och extra oroliga i början och under hela graviditeten, om något skulle ske vet man att det kan ta år innan man får en till chans och att chansen att lyckas igen inte är hög.

 

Dagen kom, vi anlände till Uppsala, knallade upp till CVL kliniken under tystnad, tätt ihop med fingrarna sammanflätade. Vi blev varmt mottagna och sköterskan log sitt varma leende mot oss frågade om vi var nervösa, hur jag kände mig, bjöd oss på te och bad oss slå oss ned.

 

TB kom ut och hämtade oss och mötte oss med ett leende, han sa att vi kör igång direkt innan vi pratar vidare, jag fick direkt klä av mig och hoppa upp i gynstolen, vaginalt ultraljud skulle visa om fostret var på rätt ställa och om hjärtat slog. Jag var spänd som en fjäder! Vi hade en lite skärm framför oss och nästan direkt efter att TB fört in ultraljudsapparaten så sa han "och här ser ni hjärtat" Kan ha vart bland de bästa orden jag hört i mitt liv.

 

Vi fick se det lilla hjärtat pulsera och vi fick se vår bebis i V.5. Såg bara ut som en liten prick men hjärtat var tydligt <3 Åh vilken lycka vi kände, tårar strömmade nerför kinderna, jag vet inte hur mkt vi grät under den här perioden men nog gjorde vi av med många tårar, lyckotårar!

 

Så älskade bebis, vi har följt dig så länge från ett litet ägg, till ett litet embryo innan du placerades i mig och redan när du var fem veckor gammal i magen så fick vi se dig igen. Nu är tiden så nära att vi snart ska ses på riktigt, känns fortfarande så overkligt. Ibland undrar jag om det är sant? Är det en bebis där inne? Idag är en sån dag när jag inte kan förstå? Jag förstår inte att vi faktist ska bli föräldrar det är ju så overkligt hela den här resan vi har gjort. Kom ut nu lilla älskling så att jag får se att du finns på riktigt <3

Nu när jag är sjukskriven har jag ju så mkt ledig tid och det är inte min kropp och hjärna riktigt van vid. Gillar egentligen inte att ha mkt ledig tid. Försöker alltid planera så att det är rätt fullt upp då mår jag som bäst! Så mkt av min lediga tid går till att kolla inredning, hus och drömma mig iväg... Till ett stort tomt hus som jag får inreda precis som jag vill och att man skulle ha råd att få det precis som man vill också :) Jaja drömma får man!

 

Det här huset är jag "lite" sugen på att bygga...

 

 

 

 Inredning som inte skulle vara helt fel...

 

 

 

 

 

 

Imorgon är en stor dag lilla bebis. Då ska vi få "ses" igen, dags för ultraljud nummer åtta. Ett tillväxtultraljud och därefter undersökningar med CTG och specialläkare. Jag hoppas hoppas att du har växt och följer din kurva. Jag känner att jag har mosat i mig mat de senaste två veckorna och varit riktigt hungrig. Men hos barnmrskan igår hade jag gått upp 1 kg de senaste 14 dagarna. Blev riktigt förvånad och vi vägde mig två ggr, men som hon sa så kan bebisen ändå ha ökat mkt i vikt och att jag inte ska stirra mig blind på vågen. Men klart man skulle kännt sig lugnare imorgon om jag såg en klar viktökning hos mig själv.. Men jag känner mig hoppfull!

 

Igår hade jag mina första ordentliga förvärkar, har haft riktigt mkt sammandragningar de här två veckorna men igår kom en helt annan smärta. Jag fick lixom högg i ryggen, två ggr. Då jag var tvungen att bara stå framåtlutad och pusta, försökte tänka på andningen och det var svårt men bra att öva lite :) Sen blev det inget mer, lite mensvärk under natten men idag känns allt lugnt igen. Så jag trodde fan att jag skulle föda igår, blev först stressad men sen kände jag mig bara lugn och redo. Och då försvinner värken och kommer inte igen.. schysst! :)

 

Idag ska jag simma 45 min, gå en promenad, laga lunch, läsa ut min bok, gå till bibblan och låna klassiker, sen kommer Malin & Cissi ikväll på tjejkväll. Så det blir en mkt bra dag hoppas jag :) Hoppas ni kära vänner och familj får en fin dag! <3

 

Här kommer ett par magbilder tagna av Malin! Är så stolt över mina duktiga vänner som kan ta så fina bilder!

 

 

Det finns delade meningar om när ägget  fäster i livmodern. Det är då den första kritiska dagen kommer. Antingen fäster embryot eller så gör kroppen sig av med det. Man kan säga att ägget fäster mellan dag 3-7 dagar. Gör sig kroppen av med ägget känner man ofta ingenting   Man kan däremot känna när ägget fäster sig även om det kan vara så att man inte känner något alls då heller. Man är i princip ovetandes fram till testdag. Jag tyckte dock att jag kände något dagen innan min födelsedag den 4 feb. Jag fick också lite molvärk ett par dagar där efter. Jag vågade inte hoppas. Det kunde likagärna vara mensvärk.. Jag skulle få min mens runt den 12-14 feb och redan då kunde alltså svaret komma. Jag gick igenom detta med sju "kompisar" på familjeliv vi hade gjort insättningen ett par dagar efter varann och pratade symptom hela dagarna! Jag kände att det stretade i magen och det påminde om mensvärk när dagarna började närma sig den 12 feb. Jag sprang nog på toa en gång i kvarten de här dagarna, varje gång livrädd att mensen kommit. Men den kom inte. Läkaren hade sagt att mensen kunde vara sen eftersom man ätit så

Mkt hormoner och man har tagit kontroll över den och det kan ta ett tag för kroppen att komma igång efter avslutade hormoner.. Så att mensen inte kom var ingen garanti alls. 

Dagarna närmade sig och fem av oss sju hade tjuvtestat, alltså testat för tidigt. En hade fått positivt och fyra negativt.. Den som fick positivt var överlycklig men samtidigt rädd att kanske inte få positivt på rätt testdag, man kan ha hormoner/ mediciner kvar i kroppen som ger fel utslag på testet och inget test är säkert förns efter 18 dagar. Det fanns iof mkt delade meningar om även detta. De fyra som fått negativt hoppades såklart att det var gravidhormonerna som inte var tillräckligt starka än och att de skulle få positivt på den riktiga testdagen. Jag var i valet och kvalet att testa.. 

Jag hade testdag söndagen den 17 feb. När måndagen kom så kände jag att jag kommer inte klara detta. Jag kommer inte tjuvtestat och jag kommer inte heller våga testa på söndag. Jag var så rädd för hur jag skulle reagera om det var negativt. Jag ville inte veta isåfall. Jag vill leva på hoppet att det fanns en liten chans så länge som möjligt.  Men när torsdagenkom, alla hjärtans dag och mensen inte hade dykt upp även fast jag haft "mensvärk" i flera dagar så kände jag helt plötsligt att jag måste veta, och jag måste veta nu på stört! Jag visste att man skulle testa i morgonurin men jag bestämde mig på vägen hem från jobbet. Så jag sparkade av mig skona och hoppade in på toan. Tog fram min lilla kissburk som jag säkert gjort 30 gravtest i och kissade. Med skakiga armar tog jag fram min låda med extra tidiga gravtest som jag beställt från nätet, hade säkert 20 st kvar som låg och väntade. Jag rev bort plasten och stoppade ner testet. Satt mig på golvet och ångrade mig nästan direkt. Min dröm kunde sluta här och nu.. Hur skulle jag orka jobba imorgon om det var negativt? Jag bestämde mig för att om det var negativt skulle jag inte se det som det slutliga testet, jag skulle testa igen och om jag fick negativt på söndagen skulle jag sjukskriva mig en vecka och tycka synd om mig själv sen skulle det vara bra. 

Jag hade lagt testet på hanfatet och reste mig sakta upp.. Jag såg direkt att testet visade två tydliga sträck!!! Det hade jag aldrig tidigare sett :D jag blev helt varm i kroppen, tårarna strömmade och jag rev åt mig testet och bruksanvisningen ner på golvet. Satte mig stadigt ner, benen darrade så mkt. Läste om och om igen. Jo det stämmer, testet visar att jag är gravid! Jag ringer Jose som säger att han är hemma om fem min. Jag säger inget. 

När han kommer in hittar han mig gråtandes på toagolvet. Han rusar in och kramar mig, frågar vad som hänt. Jag visar honom testet och han förstår inte. Vad betyder det här? Vi skulle ju inte testa idag? Jag var tvungen och jag är gravid - tror jag!? Han ler och vi sitter där tätt ihop länge länge... Vi googlar! Vi får många olika svar.. Vågar inte tro på nått men vi känner oss hoppfulla och vi längtar till söndag! Vi bestämmer att vi ska ringa kliniken imorgon. 

Den kvällen blev en riktig kärlekskväll, min bästa alla hjärtans dag! <3 

Dagen efter ringer jag kliniken som ber oss testa på vår riktiga dag och bortse från tidiga test! 

Söndagen kom och vi sov hos mamma och pappa. Jag vaknade strax innan åtta och hann vara sätta mig upp när Jose flög upp och frågade om det var dags för test. Jag hade inte sovit fn blund den natten.. Vi smög in på toan. Jag kissade i burken, Jose doppade testet. Ett digitalt vi fått av kliniken... Jag la mig på golvet Jose stod vid testet och tog tid. Han säger nu är det klart, vad säger det? Jag kvider från golvet.. Kom och kolla och jag hör på hans röst att det är positivt :D sen försöker vi hålla oss så tysta som möjligt så att vi inte väcker övrig familj. Vi kryper ner i sängen och gråter och kramas. Vi ska bli föräldrar <3 

Idag är det 21 dagar kvar och jag har med mammas hjälp sytt ett litet mobilt skötbord som vi ska ha med oss när vi inte är hemma. Det blev riktigt bra :-) 

Det är fickor på sidorna där jag ska ha blöjor, våtservetter, extra kläder och sånt. Sen en avtagbar madrass med plastadfrotte runt som är fäst med kardborre och kan tvättas. 

Jag njuter av att hänga här i Aspa. Jag har träffat kusiner, mormor och morfar, syster och syskonbarn, vänner. Njuter av lugnet och luften. Jag är definitivt en landet- människa. Jag mår bäst i närheten av naturen och av att vara nära djur och familj. Jag blir så lugn och harmonisk :) sover bra, äter bra! Men imorgon blir det att åka hem till Sollentuna och min älskade Jose som jag saknar sååå! Ska hålla mig i närheten av BB de här sista 20 dagarna.