En Underbar Resa

Äntligen kom dagen när jag skulle få börja ta min nässpray, den hade stått bredvid sängen redo att användas i en månad. Jag hade kollat på den varje kväll innan jag somnade och varje morgon innan jag gick upp ur sängen. En påminnelse om att vi var på väg, att snart snart skulle vi få en chans att bli gravida, det var så nära men ändå så långt bort. Dagarna kryssades av i min kalender och en dag var det bara dags.

 

Jag kände inget speciellt de första dagarna. De biverkningarna jag sedan upplevde var sömnsvårigheter, instabilitet, humörsvängningar, huvudvärk, värmevallningar och väldigt mörka tankar. Under hela hösten hade jag haft mkt konstiga tankar om min kropp. Här uppkom ännu mer och mörkare tankar, Om jag fortfarande var kvinna fast min kropp inte fungerade som en kvinnokropp, om jag skulle orka fortsätta leva om jag blev barnlös för resten av livet osv. Jag tror att dessa tankar påverkades av synarelan. Jag kände ändå att jag hade kontroll över situationen och jag ville absolut inte avbryta medecineringen och prova andra alternativ. Jag använda sprayen till mitten av januari. Den 17 januari skulle jag börja med mina sprutor. Jag var jävligt nervösmen tvingade mig att inte tänka på detta alls. Jag bad Jose hämta sprutan och jag tvinhgade bort alla tankar, jag visste att jag skulle bli  tvungen att bara ta av skyddshöljet, tvätta området och sedan sticka direkt. Skulle jag tveka så skulle det aldrig gå. Men det gick och jag var världens stoltaste. Det kändes kallt och konstigt att spruta in Puregon och det är obehagligt att behöva trycka in något själv i magen. Det är trögt och man måste ta i. Men vet ni? Det gör inte ont! Ni som snart ska uppleva detta, kör på bara. Tänk inte bara gör!

 

Sprayen skulle få min menscykel ur fas så att vi hade fullständig kontroll över den, så att jag var på precis rätt dag i cykeln när det var dags för ägguttag och insättning. Sprutan skulle få mig att producera ägg, stora fina starka och många ägg ville jag ha. Vi kunde inte få tid för uttag och insättning förns ett par dagar innan, äggen måste vara i precis rätt fas. Jag kände mig otroligt uppsvälld i nedre delen av magen, det spände och tryckte och man kände sig lite som en julgris som skulle födas upp till julafton. Vanligtvis har vi kvinnor bara ett ägg per månad.

 

Den 23 januari skulle jag komma på ultraljud i Uppsala, det var en stor och mycket viktig dag. Nu skulle vi se om min kropp svarade på medecinerna. Om jag hade producerat ägg, om mängden puregon jag har tagit har varit rätt (man kan bara göra en uppskattning första gången vad man tror och man är alltid rädd att ge för mkt som då ger överstimulering så ofta skriver läkaren en lägre dos första gången) Här får en hel del kvinnor börja om på noll igen, alltså avbryta medecinering och vara utan en månad och sedan börja om med annan spray och andra sprutor. Så det fanns helt klart anledning att vara nervös. Jag var så glad över attvara klar med min spray och så redo att nu äntligen få sätta igång med detta.

 

Jag tror att jag hade runt 7 äggblåsor denna gång, är så arg på mig själv att jag inte skrev upp detta :/ Men jag vet att jag fick ökad dos puregon och skulle fortsätta med sprutor. Jag skulle komma tillbaka på ultraljud den

25 januari igen, alltså bara två dagar senare.

 

Under den här perioden jobbade jag otroligt mkt då vi nyss bytt ekonomisystem och jag tror att det var väldigt skönt för mig att helt fokusera på något annat och inte ha tid att tänka på detta hela dagarna. Jag jobbade de flesta dagar 9-20 under januari- mars.

 

Så alltså två dagar senare var det dags att åka till Uppsala igen, mina äggblåsor hade växt till sig, de såg fina ut och jag skulle fortsätta med samma mängd, vi fick också tid för ägguttag den 30 januari!!!

Att ffå datum för ägguttag var stort, jag visste ju inte om hela den här processen skulle leda till ägguttag det är mkt som ska klaffa och jag var så glad att slippa börja om och att faktist få gå hela vägen under första medecineringen. Jag var med i en grupp på familjeliv där vi alla gick igenom detta, åt samma medeciner, var på ultraljud, hoppades och stöttade varann. Jag visste att det var inte många som fått tid för ägguttag. Många fick ändrad medecinering, var tvugna att hoppa av för att cystor uppkom osv.

 

Så ägguttag den 30 januari och bara två dagar efter den 1 februari skulle vi stoppa in ett embryo om allt skulle gå vägen. Jag ringde min familj direkt när vi kom utanför dörren, jag var så lycklig!